Prinsessgrodan

Skribent: Runa Alakoski

Ska jag berätta om åskmullret som inte var åskmuller utan

våren som sprack i bergsväggarna stenen som rullade ner

värmen

ska jag berätta om skriket, skriken som skrikits där ingen hört dem skrikas

Har skrikit några gånger i mitt liv

skriker inte lätt

brukar ta djupa andetag

eller bli tyst

eller kolla ner istället för upp

istället för att möta, krypa ihop helst försvinna under en gran

Tyst tyst

tyst tyst

jag vill på inga villkor under inga omständigheter vara tyst, inte mer

Jag har skrikit några gånger i mitt liv

när tystnaden exploderat och när

spindlar fallit från himlen

jag är inte rädd för spindlar men jag var rädd för dom

spindlarna

Jag har skrikit, några gånger i mitt liv:

en gång i skogen bakom huset

en gång under vatten

en gång i en bil

och en gång föll jag ihop i en nymöblerad lägenhet

och jag skrek

Jag finns!

Jag är ledsen!

Jag är arg jag är chockad hjälp jag går under

jag fanns

jag finns

jag är

jag är

jag älskar dig

jag älskar dikter om kryddor

och vårmullret i bergen

och rådjur för de påminner mig om barndom

Jag finns och

jag är här!

Och jag är

många saker

Om jag var

en mask

skulle jag vara kärlekens mask

och då skulle jag skriva en kärleksdikt till dig

där jag sa att du är den enda som får ta mitt stora maskhjärta

för det har sparats till dig

Jag skulle säga att

om det inte fanns starka känslor mellan oss

vet jag inte heller hur, mango smakar

jag älskar mango

jag älskar skogen

jag tycker grodyngel är gulliga

jag älskar att älska

Älska min hjärna

Om jag var en myra

skulle jag vara tuffast av alla

jag skulle bita dig på röven

och fräsa åt dig att undergång inte är farligt

om du såg osäker ut

Om jag var en groda

skulle jag vara en prinsessgroda

och jag skulle beordra andra grodor att gå på flugjakt åt mig

Jag har skrikit några gånger i mitt liv

och varje vår spricker kalla berg

det kallas solsprängning

du får mig att solsprängas

vill jag säga till någon

En gång sjöng jag till ett berg:

I can’t help falling in love with you

En gång satt jag och berättade hemligheter till ett annat berg

det fanns inga människor där

jag bad berget att aldrig berätta

mina hemligheter för någon

men sen la jag till

att om berget måste berätta

sjung då orden

med ett sådant magstöd

att de förstår:

Allt vi har känt

har varit på riktigt.

När jag är gammal och sjuk

när jag har varit ett träd och en groda och en myra

och mask och säkert många andra saker

en vän

kanske en mamma

ska jag säga

som Eeva K sa:

Älska min hjärna

det är det enda som finns kvar av mig