Resan

Text och bild: Stella Lyssarides

Jag kliver ut ur bilen och möts av tystnaden. Skogen står djup och mörk. Stugorna är nedsläckta och kalla. Gräsmattorna är täckta av löv, sommargästerna har packat ihop. Vi kämpar med att få igång vedspisen. Det ryker in, vi blir irriterade, vi tar inte av oss jackorna, det är så kallt, och sent, jag ringer pappa och han guidar mig genom telefonen. Vi får upp eld.

Att återvända hit efter fyra månader är vemodigt. Inget har ändrats och allt har ändrats. Det är obegripligt att det var 30 grader varmt sist vi var här. Då åt vi frukost i trädgården varje morgon, badade i den djupa sjön, åkte på loppis, köpte jordgubbar. Insekterna surrade. Dörrar och fönster stod på vid gavel. Nätterna var långa och ljusa. Vi ville inte åka hem. Det var så enkelt att vara kvar.

Nu är det kallt och rått. Himlen är gråblek hela tiden. I fönsterna ligger döda flugor, små påminnelser om en varmare tid. Skogen är kall och fuktig. Och skrämmande och till och med ful.

Det säger sig självt att man bara kan återvända till platser, mentala eller fysiska, som man redan har besökt tidigare. Hösten är en tid av återkomst redan som den är, men kanske är den det extra mycket i år? Vi återvänder inte bara till vardagen efter sommaren utan också till campusförlagda föreläsningar, till kontorslokaler, till levande kulturliv och normala öppettider. Vi återvänder till rum och platser, vanor och liv som vi känner till. Åtminstone för mig, har ordet återkomst en positiv konnotation och är knuten till någonting som är lustdrivet. Att återvända till en plats som man känner till, skapar trygghet. Ofta finns viljan att återvända just därför.

Så vi stannar över helgen och får grepp om vedspisen. Vi hittar trattkantareller på promenaden. Vi gör en svampsås till middagen och dricker rödvin. Vi badar i den djupa sjön fastän det är så kallt att kroppen domnar bort. Min vän har sagt att kallbad bara handlar om andning, jag tänker på det, jag andas, jag lyckas vara i en stund. Sockor och filtar och stickade tröjor på. Vi läser böcker framför vedspisen och tittar på dvd-filmer i sängen. Då känns det inte lika vemodigt längre.

Det vi återvänder till kanske inte kommer se ut som det har gjort innan. Men det behöver inte nödvändigtvis vara någonting dåligt. Vi skapar andra slags vanor och ser på världen ur nya perspektiv. Kanske kan en återkomst vara just det som får oss att inse vilken tillvaro vi vill ha, eller inte ha?

När höstmörkret smyger sig på under söndagseftermiddagen stänger vi av strömmen, tömmer kylen och låser stugan. Jag kliver in i bilen.

Sedan återvänder vi hem.