"Om vi inte tror på en bättre värld kan vi väl lika gärna sluta bry oss"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 3 maj 2019
- 2 min läsning
Skribent: Mona Monasar
Jag ser de första avsnitten av netflix och WWFs nya dokumentärserie Our planet. Jag stärks i min övertygelse om att vi måste bevara naturen och miljön - att få den att leva igen är vår tids viktigaste fråga. Naturdokumentär när det är som bäst, de vackra filmningarna drar med en och får en att fortsätta kolla men berättelsen och informationen varje scen levererar håller kvar en. Jag vill se på denna dokumentär och känna hopp om att vi människor inte kommer ha åsamkat planeten så mycket skada att dessa miljöer och djurarter inte kommer finnas kvar länge till. Men det är svårt att uppbåda det hoppet, det sitter lite för långt inne.
Men jag blir hoppfull av de stora klimatstrejkerna och kring hur dessa samtalsämnen dyker upp på våra köksbord allt oftare, snart kanske det vänder. Det hoppas jag iallafall. Vad är annars meningen om vi inte hoppas? Om vi inte tror på en bättre värld, ett bättre alternativ? Då kan vi väl lika gärna sluta bry oss.
"Det hamras och slås lite fel och vi hoppas att ingen märker."
Kulturen och de nedskärningar vi bevittnat på sistone är också svårt att känna hopp kring, om vi inte investerar i ett levande kultursverige - vad är ens meningen? Vi gråter över Notre Dame och dess historiska och kulturella värden men reagerar inte när framtidens kulturverk bromsas in, innan de hinner förverkligas. Raljant text och kanske en jämförelse som inte riktigt håller, men jag har svårt att känna hopp. Mycket, otroligt mycket går bra i den här världen men jag tror fortfarande att vi inte lyckats lära oss att prioritera rätt. Mindre natur, mindre kultur och mer skuld och skam hos individer när fuskbygget som vårt samhälle är, inte håller. Det hamras och slås lite fel och vi hoppas att ingen märker. Vi är hoppfulla och hoppas att vårt bygge får stå kvar ett tag till.
Comments