Recension: var är kärleken i årets nyordslista?

Skribent: Agnes Magdalenic Rijetkovic

Bild: Evelina Bravo

Strax innan nyårsklockorna ringer in det nya året kommer det vi alla har väntat på: nyordslistan!

Redan när Corona kom till Sverige började jag fundera på hur många relaterade ord som skulle komma med i 2020 års nyordslista. En lista där Språkrådet samlar ord, som inte alltid är helt nya, men som har ökat under användning just det året. Eftersom listorna funnits sedan 1986 kan det ibland vara som att gå in i en tidskapsel genom att läsa dem. Vissa ord är inte alltid superanvändbara i det stora, som till exempel pokenad (2016) och flossa (2018). Andra ord är sådant som vi har saknat i språket och faktiskt behöver, som till exempel icke-binär (2014) och skräppost (1999).

2020 har varit ett prövande år som vänt upp och ner på det mesta. Att hälften av orden i nyordslistan har koppling till Corona är därför inte förvånande. Men jag vill ändå se att året också varit kärlekens år. Varje gång jag har pratat med någon vän i telefon eller via video har jag tänkt på vad fint det är att vi hittar nya sätt att umgås. Att vi skriver till folk vi inte haft kontakt med på länge, för att kolla läget, visa att vi är här, visa att vi bryr oss. När vi hittar sätt att umgås som vi inte är vana vid, visar det att vi verkligen bryr oss om varandra. Vi har faktiskt inte bara varandra för att ha någon, utan vi tycker om varandra på riktigt. Och det är någonting vi borde ha fler ord att uttrycka oss med, som skulle kunna visas i nyordslistan. Jag vill införa fler kärleksord i språket för att fortsätta låta oss visa omtanke och välvilja. Frågan är bara om det är kärleken, pandemin eller digitaliseringen som får mest plats i orden.

När jag läser nyordslistan hittar jag ett enda ord som kan kopplas till kärlek: kanskeman. Det innebär en man som inte vill engagera sig fullt ut i ett förhållande… Har antalet män som vill ha någon men inte riktigt vill ha någon ökat i år? Det kanske är en spegling av vårt närhetsbehov, som finns även hos de som inte vågar erkänna att de har ett sådant.

Nyordslistan har alltså, i stället för att belysa grannsämjan, Zoomfester och Dramatens inspelade föreställningar, lagt årets ordfokus på coronaanpassa, lockdown, självkarantän, social distansering och vårdskuld, för att nämna några. Min fundering kring gatukorskningsmeditation, som jag skrev om i maj (lhttps://www.equalizermagazine.se/post/h%C3%A4r-st%C3%A5r-jag-och-andas ), blev det heller inget av. Många verkar ha sett det här som ett så negativt år att det till och med har gjort avtryck i språket. Det är vi som formar språket – inte tvärtom. Om vi bara använder negativa ord är det också de som hörs i luften. Å andra sidan behöver vi såklart kunna beskriva det vi känner och är med om.

Något annat som hänt i år är cancelkultur och statyprotest. Det handlar om att sluta äta Paolo Robertos pasta och vilja ta ner Carl von Linné från torg, på grund av att man inte står för saker de gjort. I år har alltså också varit ett år då vi stått upp för våra åsikter och vad som är rätt och fel.

För att kontra all seriositet finns även ord som becknarväska, boomer och Zoombombning. Det sistnämnda påminner mig om när en väns föreläsning blev hackad av någon som plötsligt började dela porr. Föreläsaren blev minst sagt snopen, men så här i efterhand kanske det är en av de grejerna som gett lite spänning i vardagen. Och visst är det personer med becknarväskor som skämtar mest om boomers?

Förhoppningsvis kommer Corona inte att vara för evigt, utan kommer arkiveras med det här årets nyordslista. Jag vet inte hur nostalgisk jag kommer att vara över de här orden. Det är inte direkt som 1997 års lista när bitch och tamagotchi blev en grej. Men jag tänker att allt handlar om inställning och hur man väljer att se saker. Man ser det man vill se och jag väljer att komma ihåg hur jag började ringa farmor oftare, och hur det efter ett tag inte kändes lika märkligt att äta middag framför ett videosamtal. Jag väljer att se hur jag åkte hem till vänner för att lämna te och soppa när de var sjuka, hur jag hade på mig ett armband som min systerson gjort när jag saknade honom. Fenomen som alla pratade om, men som inte blev till ord. Kramlängtan, live-ses, festabstinens och utomhushäng.

Varje gång jag läst klart nyordslistan känner jag mig dock hoppfull inför nästa. När förra årets lista kom hade vi absolut ingen aning att det här året skulle bli som det blev. Vem vet vad som kommer hända oss nästa år. Vad som helst kan ske och vi kan skapa något fint tillsammans. God fortsättning!