Nyårslöften

Skribent: Bianca Mirani

Bild: Anna Nygren (@jackieocandy)

När mörkret tätnar

tjockare än dimman som stillsamt vilar bland höghusen

Försöker jag hitta meningsfullheten i meningslösa aktiviteter

Längtan överväldigande när den väl smeker medvetandet

Snart är det nyår, och sen blir det vår

Vem ska jag bli nästa år?

Nyårslöften antecknas flitigt i ett av mina nya anteckningsblock

Kanske borde jag lova mig själv

att älska mig själv villkorslöst

Det hade varit en riktig utmaning

Tankarna vandrar mot en enklare tid

När jag trodde att jag hittat rätt

Var fri i en bekväm illusion

Var överallt och ingenstans

Var gammal men alldelles för ung

Jag minns vännerna jag förlorat

Glidit ifrån, lämnat kvar

Bröstkorgen känns lite trångare

Kanske saknar jag den jag låtsades vara

När klockan slår tolv

Tycker jag mig hoppas om alldeles för mycket

Drunknar i nya löften och ambitioner

Vill lämna kvar det som är bäst före tjugotjugoett

Försöker tvinga fram nya intressen för att fylla tomheten

Tvinga fram nya repliker från min egen spegelbild

Men jag är här idag

Trots mörkret som i december allt för ofta känns outhärdlig

Jag står här med fyrverkerier avfyrandes inuti mig

Och trots att jag minns det jag inte vill minnas

Och glömmer det jag inte vill glömma

Så tröstar jag mig själv med att viska

att även nästa år kommer jag att blomstra