Normen/trenden

Skribent: Dejana Miodrag

När jag googlar ”uppbrott” handlar de flesta sökresultaten om slutet på ett romantiskt

förhållande. Chockande, eller hur? Nja, inte riktigt. Det är snarare så att tvåsamheten har

kommit att bli något av det mest eftersträvansvärda för en människa. Eller vänta nu. Låt mig omformulera mig: Tvåsamheten har alltid varit det mest eftersträvansvärda.

Och när den tar slut, bryts vi ner. Går sönder. Slutar fungera. Vi ältar och låter ältandet bo

kvar i våra kroppar. Så den är knappast hälsosam, den där besattheten. Besattheten i att hitta kärleken. Besattenheten i att behålla den.

"En tioårig vänskap smulas sönder likt en frasig havrekaka, men den går inte att jämföra med en sexmånadersflört."

Tvåsamheten har gått så långt att den inte längre bara normaliserad, nu är den även

glorifierad: ”Kärleken övervinner allt!”. Vilket fjanteri. Alla blir inte ens kära. Alla kan

inte/vill inte/vågar inte. Alla blir inte kära i någon som blir kär i dem tillbaka.

Den här glorifieringen har lett till att slutet på ett romantiskt förhållande ses som sorgligare än slutet på en icke-romantisk sådan. En tioårig vänskap smulas sönder likt en frasig havrekaka, men den går inte att jämföra med en sexmånadersflört. I alla fall inte om man ska lyssna på alla artiklar som upprepar samma uttjatade story: ”Fem tips för att komma över ditt ex.”

När ett kärleksförhållande tar slut, tar livet slut. Vi flyttar in i luftslott och säger till varandra att nu slutar vi flörta med andra och börjar ligga utan kondom. Det är du och jag. Fuck that. Så bara för att det tar slut ska jag gå under? Du var mitt allt och nu är jag ingenting? När det tar slut ska man såklart få känna känslor, må skit och blocka jäveln om man behöver det. Men vi måste sluta tro att det är det värsta som någonsin kan hända en människa. Att göra slut. Att någon gör slut. Att det tar slut.

"Det är okej om du inte känner för att snörvla dig i örngottet när du precis blivit dumpad. Och det är okej om du faktiskt känner dig okej."

För den enskilda individen kan ett uppbrott såklart vara det hemskaste någonsin. Men alla skulle hantera romantiska uppbrott lättare om vi gemensamt kunde besluta oss för att chilla lite med tvåsamhetsnormen/-trenden. Det finns även de som inte känner särskilt mycket efter ett uppbrott och kanske låtsas ha känslor de saknar, för att normer måste sväljas två gånger per dag i samband med måltid. För om det tar slut, måste man sörja.Det är okej om du inte känner för att snörvla dig i örngottet när du precis blivit dumpad. Och det är okej om du faktiskt känner dig okej. Visst, romantisk kärlek kan väl vara fint, if you’re into that kind of stuff, men att göra slut behöver inte betyda slutet på allt. Gråt om du vill, gå vidare om du kan. Fast kan vi komma överens att det är dags att lägga energi på annat nu? För jag vill helst se lite andra sökresultat nästa gång jag googlar ”uppbrott".

#EQUALIZERMAGAZINE

#Perspektiv