FRÅN EN EQUALIZER, TILL EN ANNAN: "för att jämna ut ljudsekvenserna"

Skribent: Amber Watts, en av grundarna bakom Equalizer, 2013-2015

---

Här är vi igen, 5 år senare och tänk vad tiden kan gå fort, och hur saker kan förändras (men ändå inte). Det känns som att det var i fjol som jag maniskt läste dem där Studio-tidningarna och gjorde “statistik” på hur många män kontra kvinnor som var med i bild. Idag skulle naturligtvis fler parametrar räknas in i och med att intersektionell feminism som tur är, har fått större genomslag än vad den hade då.

Det var 2013 och en feministisk våg hade börjat dra över (musik)Sverige, så för att sortera tankarna började jag prata med vänner och kollegor om hur jag kände. Snart började sorlet ta ord och form, och plötsligt var vi ett litet gäng som alla kände “Om inte Vi, Vem?”

“Rapportens” resultat var minst sagt rätt sämst: nästan samtliga bilder på kvinnor var reklam, vilket ledde till en högljudd och sorlande frustration hos mig, det liksom brusade i huvudet för jag kunde inte för mitt liv acceptera att det inte fanns några kvinnor som höll på med studioteknik och musikproduktion. Det var 2013 och en feministisk våg hade börjat dra över (musik)Sverige, så för att sortera tankarna började jag prata med vänner och kollegor om hur jag kände. Snart började sorlet ta ord och form, och plötsligt var vi ett litet gäng som alla kände “Om inte Vi, Vem?” De som sitter på makt (inom musik, utbildning och media) är ju uppenbart inte intresserade av att lyfta laddade frågor som denna.Så startades EQUALIZER. Den första internetbaserade musiktidningen med jämställdhetsfokus. Tidningen fick det namnet eftersom att en Equalizers funktion är att jämna ut ljudfrekvenser - och vi ville jämna ut det obalanserade musikpolitiska klimatet.

Inspirerade av FATTA-kampanjen började vi ta in berättelser från personer som gick på gymnasium, folk- och högskolor landet över. Vi blev chockade över hur många som blev diskriminerade och hur aktivt skolorna tystade ner personer som farit illa och som ville främja jämställdhetsarbetet. Vi började publicera berättelserna och från att utöva makt i tystnad så började plötsligt rektorer och lärare höra av sig för att släta över situationen. Detta ledde till några mail-tjafs, men även att flera nämnda skolor öppnade upp för jämställdhetsgrupper samtidigt som jämställdhet inom musikbranschen blev en het fråga. Berättelserna blandades med recensioner, ny musik, festivalrapporteringar och illustrationer. Vi, ett gäng 18-23 åringar blev inbjudna till festivaler, konferenser och panelsamtal. Höjdpunkten var när Kulturministern Alice Bah Kuhnke (mp) nämnde oss som ett viktigt musikpolitiskt intiativ. Detta skulle givetvis inte ha hänt utan andra intiativ som Femtastic, Jämställd Festival, StreetGäris, Popkollo etc.

2015 fick vi motvilligt lägga ner tidningen eftersom vi gjorde den helt ideellt och att betala hyran > driva en gratistidning. Dock så lärde vi oss otroligt mycket under dessa år, framförallt att det inte krävs mer än en idé och ordentligt driv för att göra förändring. Att nu få ge denna fackla vidare (för kampen fortsätter forever) till en ny generation peppade ungdomar känns överväldigande häftigt.

Jag skulle vilja avsluta denna text, som är en av ett par som jag kommer skriva för nya Equalizer med att tacka alla som på något sätt har bidragit till gamla tidningen, ni var ovärderliga, ni gjorde skillnad på riktigt och jag är er evigt tacksam! Ett speciellt stort tack vill jag ge urredaktionen: Elin Häggberg, Moa McAllister, Alice Petz, Alexandra Shanahan och Filippa Rosenberg. Ni är grymma!

Och till er andra:

Stay tuned & Stay Equalized

/Amber Watts a.k.a Hardcore QT

#EQUALIZERMAGAZINE

#OG