"Fjärilar och uppbrott"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 19 okt. 2018
- 2 min läsning
Skribent: Mona Monasar
Om dagarna är jag en snäll flicka, jag gör som jag blir tillsagd. De vill inte ha någon som stretar emot, tycker eller tänker för mycket. Det gör mig inte särskilt mycket. Jag kan ge de dagarna, nätterna är mina. Vilka de är vet jag egentligen inte, jag vet bara att jag alltid fått höra om vad som förväntas eller godtas av sådana som mig. Jag gör motstånd, tänker en dålig tanke om dagen. Odlar en liten trädgårdslott med små orädda tankar, de är lite bleka och nötta i kanterna. De får aldrig tillräckligt med ljus. Men de växer där i vänster pannlobbs Brocas area. Där tankar blir till ord, men min är inte så välanvänd så tankarna förblir små tankeväxter som aldrig riktigt lyckas bli ord.
Jag tänker en dålig tanke om dagen, idag tänkte jag på hur dum min lärare egentligen är. Han gick igenom fjärilens olika stadier och han pratade om hur det bara är naturens nyck att fjärilar blir till som de blir. Naturens nyck, har aldrig hört något så korkat. Fjärilar är produkten av krossade hjärtans lagningar. De är naturens lagbrott. Fjärilar är det som egentligen inte ska ske, men med styrka och determination blir små larver till flygande fjärilar. De blir något ingen kan låta bli att kolla efter. Fjärilar är inte naturens nyck, de är evolutionen av sköra krossade hjärtan, till sköra härdade hjärtan. Min dåliga tanke idag var att tänka att jag vet bättre än honom, än läraren. Men jag vet allt om fjärilar, det är en sanning jag inte vill tumma på.
Produkten av allt som egentligen inte skulle vara, det är jag. Meningen var aldrig att sådana som jag skulle bli till. Men vi behövdes, så vi skrevs in som en liten efterparentes. Men jag är ingen efterparantes, jag är produkten av allt som egentligen inte skulle vara - men som ändå blev till. Jag har en hel trädgård i min hjärna som närts av mitt motstånd och jag är inte redo att låta tankar bli till ord. För ingen orkar vara allting. Men jag vill inte vara tyst, undanskuffad och något som förpassas till parenteserna. Det är inte mitt öde, jag vill bli lagningen i alla andra tysta snälla flickor hjärtan. Hjärtan som aldrig närs och därför alltid slår lite för snabbt och lite för hårt. Hjärtan som lätt får sprickor, men som ändå slår vidare. Jag ska bli lagningen för alla dessa hjärtan. Inte för att jag vet bäst, men jag vet mer än han, den där läraren som pratade om fjärilar. Jag ska bli lagningen och träda fram ur kokongen gång på gång, så länge det behövs. Vi är inga parenteser.
Comments