"ETT BREV TILL ORTEN"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 14 dec. 2018
- 2 min läsning
Skribent: Jana Paegle
Kära orten,
du är gentrifieringens syndabock, chauvinisternas slagpåse, McDonalds avfallsstation. Du är det tredje hjulet. I tidningarna är du de brinnande, kokande bilarna, de svikna ungdomarnas grop, terroristernas näste, fundamentalismens trädgård - de stulna cyklarnas massgrav.
De pratar om dig som den övergivna, regniga, kalla, blåsiga, den onda, den fula, den hårda, den obenådande. De framställer dig och förminskar dig till arbetslöshet, olyckor, skjutningar, knarkets fokalpunkt - som samhällets avlopp. Du talas om som svenskarnas antiparadis. Platsen som ingen vågar åka till. No-go-zonen som egentligen inte finns. Polisens spökhus.
Kära orten,
all skit och last från resten av staden hamnar på dig. Problemen läggs på hög, dina postnummer glöms bort av politiker, men lyfts upp av populister. De kokainsnortande barnen på 112-xx forsätter som vanligt - polisen kommer aldrig dit. Du blir nästan alltid veckans löpsedel.
Kära orten,
under hela min barndom i ett av Sveriges mest polisövervakade områden, var det inte dina gator, lekparker eller särskilt utsattasidor som jag var rädd för,
utan “min släkt har varit svensk sedan 1500-talet faktiskt”-kidsen på landet, för mina skånska grannar och för de testoladdade blond-och-blåögda killarna
Kära orten,
du lärde mig att människor kan vara ovillkorligt generösa, ödmjuka och goda. Du lärde mig att integration funkar - och att vi måste göra vårt yttersta för att inkludera, samarbeta och lyfta varandra. Att stänga dörrar, frysa ut och exkludera är highway to hell. Det är en återvändsgränd till kriminalitet och utbredd segregation.
Men, det är på dina tunnelbanespår som folk tar sig till skola, arbete och fest. Det är på dina marker som många får sitt första hem. Det är på stånden i dina centrum som folk handlar. Det är i dina tempel som folk ber, kommer och söker tröst, finner varandra och knyter band. Det är på dina förskolor som barnen har luciatåg och i dina skogar som de plockar bär. Det är i dina trädgårdar som det leks kull och vattenkrig. Det är på dina nästabusskommeromentimme-hållplatser som kreativiteten blommar ut och folk får monumentala idéer.
Det är i dina hem som alla får äta tillsammans, där alla delar med sig, där ett steg genom dörren är en djupdykning i en varm familjegemenskap. Det är i dina rum som blivande läkare, ingenjörer, skådespelare, psykologer, socionomer och gud vet vad, pluggar morgon och kväll. Det är vid dina stationer som folk skänker villigt till välgörenhet och lyssnar på en.
Det är i dina områden som vissa stulna cyklar faktiskt lämnas tillbaka. Det är i dina kvarter som mångfalden omfamnas och kulturer, språk och värderingar pusslas ihop till något magiskt. Det är i dina klasser som jag och tusentals många andra träffat de finaste människorna i Sverige.
Det är på dina torg som snöflingorna faller och några kysser varandra medan pensionärer håller hand. Det är på dina skolgårdar som barn får diplom. Det är dina förutsättningar som fostrar tuffa, öppensinnade och modiga barn. Det är du som bär samhället på dina axlar.
Älskade orten, stå på dig och ta ingen skit.
Comments