"Det var jag"

Skribent: Sandra Nyander

Det var jag.

Det var energin jag gav ut.

Jag var för mycket, för på.

Jag var för trevlig, för lösaktig.

Det var ju jag som tog första kontakten,

jag som vidrörde honom med lätta fingrar.

Vad hade jag väntat mig?

Det var mina kläder.

Jag ville synas, det märktes på mig.

Rött läppstift, passionens färg.

Klart jag visste att jag skulle locka till mig honom,

som sirener lockar sjömän ner i åtråns djup.

Men det var ju det jag ville.

Eller hur?

Då kom du.

En gudomlig antikrist med min sista utväg.

Med dig betvivlar jag aldrig på svaret.

Det är så uppenbart.

Det var jag.

Du är med mig var jag än går.

En konstant följeslagare på livets tynande väg.

Du är så självklar i enkelheten,

men så främmande i ensamheten.

Vem är jag utan dig?

Vad är jag utan dig?

Du är jag och jag är du.

Senaste inlägg