Det meningsfullas renässans och om det går att vara i nuet som student

.Skribent: Agnes Magdalenic Rijetkovic

Bild: Selma Kaplanoglu

Jag tänker på vad det är att plugga och varför vi gör det. Varför det känns som att världen vidgas för att man vet lite mer. Varför man känner sig lugnare i diskussioner och debatter för att man vet lite mer. Varför man vill veta ännu lite mer när man redan vet lite mer.

Jag tänker på varför det finns en förväntan på utbildning och bildning hos vissa men inte hos andra. Intresse hos vissa men inte hos andra.

Tankarna leder mig till Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans. Sättet hon pratar om utbrändhet på. Att hela samhället bygger på mätbarhet och förpappring. Utveckling och vinster. Inte nöjdhet, mänskligt lika värde och hälsa. Gör vi saker för att vi ska eller för att vi vill? Hur vet vi att det faktiskt är vår egen vilja vi följer?

Tankarna leder mig också till Martin Hägglunds bok This Life. Hans prat om att livet består av ögonblicken. Att det är ögonblicken som utgör livet, inte mål som följs av nya mål i all oändlighet. För vi vet att allt har ett slut, men att det vi har nu existerar nu. Vad som kommer sen kan vi aldrig veta. Ändå är det många av oss som försöker räkna ut det, exempelvis genom att förklara vad det ska bli av oss efter examen. Vad kul att du pluggar men vad kan du egentligen bli sen?

Därför frågade jag mina studerande Facebookvänner om hur de såg på sitt plugg:

Bild: Selma Kaplanoglu

Så här blev resultatet. Vad säger det oss? Mina Facebookvänner är förvisso en relativt snäv grupp och kan kanske inte representera hela världen. Dessutom kan man fråga sig om det bara finns de här två alternativen. Förmodligen inte. För det tredje går alternativen hand i hand. Man pluggar (förhoppningsvis) någonting man är intresserad av, men också någonting man kan tänka sig att jobba med. Bristen på ett livslångt CSN tvingar oss att ha en gnutta framtidsplan, även om vi inte vill erkänna det. Om det hade funnits en chans för eviga studier hade det nog varit en större andel svar på det intresseinriktade svarsalternativet. Då hade man inte behövt bestämma sig. Men nu kommer alla luriga frågor om vad som händer sen och det kanske kan få oss att tro att vi måste ha en plan. Att livet ligger i planen. Eller så säger vi att vi pluggar utav intresse just för att planen är för vag och det känns skönare att verka som en som lever i nuet. Zen. Fast än vi egentligen kanske har en hemlig plan om att ta över världen eller något. Det är omöjligt att veta.

Det som är möjligt att veta är vad som finns nu. I nuet, menar Martin Hägglund, ser vi saker som meningsfulla just för att de är tillfälliga. En stämpel av evighet hade gjort att vi inte haft samma glöd för det vi har glöd för, för att saken inte hade spelat samma roll. Det vi håller på med just nu kan bara finnas i den här stunden och därför gillar vi det. Vi vet att det kommer ta slut en dag, som allt annat. Och efteråt börjar någonting nytt och det är förmodligen precis det som är rätt för oss i den stunden. För att koppla till mig själv så valde jag plugg utifrån mina intressen och kände mig snabbt förälskad i plugglivet. Jag kände: varför kan det inte vara såhär för evigt. Då sa min vän: ”När det närmar sig slutet kommer du redan ha hittat någonting annat du verkligen vill göra”. Allt har sin tid. Nu har jag pluggat i flera år och inser att jag inte alls valde enbart utifrån intresse. Jag vill ju jobba med det. Därför har jag också insett att det inte går att välja någonting enbart utifrån intresse. För även om vi tror att det går så är intresset i det mycket större än så. Vi vill veta vissa saker för att vi vill ha en viss kunskap. Vi dras åt det håll som är den människa vi vill vara.

"Någonting är det i alla fall som styr oss, men jag kan tycka att det är synd att inte fler pratar om passioner på det här sättet idag."

Viljan om en viss kunskap pratar även Bornemark om. Hon hänvisar till René Descartes som menade att kunskapsskapandet får sin riktning utifrån passionerna. Han beskrev sex stycken grundpassioner som delaktiga: förundran, uppskattning, förakt, begär, glädje och sorg. Kan dessa fortfarande vara aktuella när vi tar in ny kunskap idag? Kanske till den grad att den andel i undersökningen som ansåg sig plugga utifrån intresse styrs av förundran, uppskattning och glädje, medan de som styrs av målet snarare tänker på begäret som en passion. Eller en vision om glädje. Någonting är det i alla fall som styr oss, men jag kan tycka att det är synd att inte fler pratar om passioner på det här sättet idag. Det är snarare målet i sig som styr oss och vi vill gärna få papper på våra kunskaper. Kanske till och med en titel.

Allt jag lyckas med - och får kunskap om - är tankar om hur jag vill vara som person och vad jag vill med mitt liv. Vi bygger på tankar om omvärlden genom att vi lever i den, sen lär vi oss mer om världen för att kunna vara just den pusselbiten som vi mår bra av att vara. Vi pluggar alltså både för att vi vill utvecklas som personer, men också för att det behövs. Descartes menade att allt handlar om att nå säker kunskap i en osäker värld. Kanske kan det vara anledningen till att 54 procent svarat att de pluggar utifrån intresse, för de framtida målen aldrig kan vara säkrade. Vi lever i en osäker värld, men det vi vet med säkerhet är vad vi gör just nu. Och anledningen till att vi pluggar med mål är för att vi förväntas ha mål och planer. Typiskt, det går ju inte att svara på frågan jag ställde till mina vänner.

Egentligen spelar det ingen roll vad folk har svarat på min lilla undersökning. De flesta kanske inte ens vet sitt eget svar och det behöver man absolut inte göra. Man kan ju alltid svara lite cartianskt och säga: ”Jag pluggar, alltså finns jag.”