Den sista rosen är min

Skribent: Stella Lyssarides

Bachelorn Peter Weber ler nervöst och ser ut över gruppen uppklädda 21-åringar som kläms i de röda sammetssofforna. De höjer champagneglasen i en skål. Tjejerna avfyrar bländvita leenden mot Peter och han säger: ”I feel very certain that my future wife is right here in this room.”

Vad det amerikanska tv-programmet The Bachelor gör, är att måla upp en bild av kärlek i sin mest onaturliga form. Här matas tittare och deltagare att tro att kärlek är att män bjuder på oförglömliga dejter, med ett upplägg som nästintill ingen har upplevt i vår vanliga värld. Dejten börjar med en helikoptertur över Los Angeles för att sedan fortsätta med en egen, privat live-konsert på en av USA:s största nöjesparker. Slutligen avslutas 8-timmarsdejten med en lyxig middag uppe på taket av en hög byggnad och fyrverkerier smäller i himlen framför bachelorn och hans dejt, för den dagen. Imorgon kommer nämligen hennes plats att fyllas av någon annan av de trettio tjejerna som också tävlar om ”Peters hjärta”.

Verkligheten är en annan. Bio en lördagkväll är ungefär det lyxigaste man kan vara med om. Det kräver ju faktiskt att någon av de inblandade ska ha bokat biljetter i förväg. Man swishar såklart hälften för popcorn, i dagens samhälle vore annat ojämställt. En vanlig dejt är oftast ett två-timmars-umgänge av öl på en bar på söder. Poängen är att det är okej. Det är inget konstigt att det ser ut så. Konstigt är det däremot att kärlek ur en amerikansk synvinkel jämt porträtteras med disneykulisser och evigt lyckliga slut. Att The Bachelor’s hela syfte går ut på att vinna förstärker bara den onaturliga bilden av kärlek - en tävling som endast en lyckligt lottad går vinnande ur.

Ändå tittar jag på programmet varje säsong. Det är underhållande och jag förväntar mig inte att min sambo ska köpa röda rosor och boka en helikoptertur över Telefonplan. Eftersom det vore helt sjukt. Jag ser på programmet ur ett vetenskapligt perspektiv, för att det är intressant vad vi definierar som kärlek. Och för intrigerna, där de deltagande tjejerna bokstavligen kallar varandra för glåpord som “falska prinsessor”.

"Om kärlek är en tävling så har jag redan vunnit"

Kärlek för mig är att jag skrattar varje dag sedan jag flyttade ihop med den jag är kär i. Att han sätter tandkräm på min tandborste innan han går till jobbet. De små sakerna som tillsammans blir stora, utan att jag hinner märka det. Ingen är prins och ingen är prinsessa. Och tur är väl det. Om kärlek är en tävling så har jag redan vunnit. Den sista rosen är min.