"Behövs ett eget rum?"

Skribent: Mona Monasar

Virginia Woolf skrev om hur kvinnor behövde ett eget rum att skriva i essän A room of one's own. Andra kvinnor insåg att det rummet var ett drömscenario som inte skulle dyka upp. Ville man skriva, vill man skriva, får man försöka hitta små rum att verka i eller sparka in dörrar och tvinga in sig i rum man inte är en del av.

Friheten av att ha ett eget rum menat för ditt skapande, är en lyx få förunnat vi har fått lära oss att göra det bästa vi kan av situationen. Behövs egentligen ett eget rum för skrivandet, finns det inte något som gör våra texter mer levande när de skapas i livens mellanrum? Det är tröttsamt men syns inte mödan i de verk som skapas. Men denna tanke om den uppoffrande kvinnan för konstens och plikternas skull i ett patriarkat, är väl inga främmande tankar egentligen i det samhälle vi lever i. Tvingas inte vi hela tiden nöja oss, och tiden knuffa oss fram för att skapa platser där vi kan få vara. Skriva utifrån ett ställe av smärta, det får mig att undra vad för sorts konst och litteratur som kommer att skapas i en värld där de förtryckande strukturerna inte längre är en del av verkligheten som formar allt.

Behövs ett eget rum? Jag tror inte det fysiska arbetsrummet som Woolf syftade på behövs, jag tror snarare att rum där man tillåts skriva och skapa, där man känner sig trygg, behövs. Plattformar som öppnar upp för fler perspektiv och där man inte hela tiden behöver armbåga sig fram. Rum där man får andas ut, fler såna rum vill jag se. Men ett eget arbetsrum skadar inte, men bristen på det har inte hindrat oss från att göra våra röster hörda, men det ska inte behöva vara så svårt som det har kunnat vara. Alla som tvingats bortprioritera sin röst, sitt skrivande, sina ord för att livet och den patriarkala verklighetens plikter kallade. Till er ägnar jag denna internationella kvinnodag, och jag hoppas att skrivandet formar små rum av frihet framöver för er som behöver det.

Böcker om skrivande kvinnor jag vill rekommendera speciellt denna internationella kvinnodag:

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

Denna biografi om Ester Blenda Nordström är helt otrolig och min främsta känsla efter att ha läst ut den var en sån oerhörd respekt och beundran om hur skrivande kvinnor gjort så otroligt mycket men ändå lyckas historien förpassa de till något hörn. Läs denna om ni inte hunnit göra det ännu, Ester Blenda är ett kvinnoöde som förtjänas att kommas ihåg av oss idag.

Mellan raderna - en bok om att vara kvinna och journalist av Jenny Nordlander

Tycker denna bok är en bra start om man vill få sig en överblick kring kvinnors situation, framförallt i journalistkåren, och hur det har varit och är. Ännu idag ses inte kvinnors position lika självklar. Det tror jag kan glömmas bort ibland i vår lilla jämställdhetsbubbla vi skapat här i Sverige, men i #metoos eftervågor har allt fler ögon öppnats upp.

#EQUALIZER

#Frihet

#8mars

#Krönika