Reportage: HON och Myra Granberg släpper “Systra mi”

Text: Annabelle Nowak Bråberg

Foto: Indra Fredholm

Visst är det någonting med raka texter som gör en lite vimmelkantig? Det som sträcker sig bortom stämpeln när artisten sätter fingret på ens känslor. Tillslut är musiken så relaterbar att lyssnaren känner sig påkommen, nästintill avslöjad. Jag fastnar ofta i mitt egna huvud och frågar mig hur låtskrivare så väl tar vara på en stämning. Och sen finns gånger jag frågar dem rakt ut. Denna gång får jag svar på tal av HON och Myra Granberg, singelaktuella med “Systra mi” som släpps 5/3.

HON debuterade våren 2020 med singeln ”Rör mig som du” och har sedan dess hunnit släppa sex singlar som har snart 10 miljoner spelningar på Spotify. Som låtskrivare har HON under flera år skrivit låtar till såväl egna projekt som andra artister. I januari släppte HON singeln ”Hatar att vara kär” och HONs debut-EP kommer under 2021.

Myra Granberg skriver och producerar större delen av sin musik själv. Hon slog igenom med "Tills mitt hjärta går under" och har under 2020 tagit en självklar plats som en av de mest lovande debutanterna på svenska musikscenen. Hennes senaste singel “HKF (Håll käften och försvinn)” har varit en av de vinterns mest spelade låtar på Spotify. I höst kommer hennes debutalbum.

Vårens första dag är här, det knastrar grus under klackarna när jag traskar Odengatan. Medan solen går ner över taktopparna öppnar Myra dörren till studion, det lyser där nerifrån. Vi möts av varma lampor, kaffeos, ett minglande gäng och TV-spel. HON hälsar välkomna. Lokalen är träigt nybyggnads-fräsch, det är här som Systra mi spelades in. Vi bjuds in till ett snack om skapandeprocess, skrivande och systerskap.

Om ni skulle skriva en låt här och nu, vad skulle den handla om?

HON: Redan när vi skrev Systra mi landade vi i att låten vi gjorde skulle vara relaterbar till oss. Vi möttes i temat om våra systrar som någonting gemensamt. Undra om vi hade hamnat i samma tema idag…?

Myra: ...Säkert! Eller någonting vi hade behövt höra. Hur man slappnar av kanske, jobbar mindre.

HON: Lek mer!

Myra: Troligtvis hade låten berott på stunden, påverkats av veckan som varit, det är så det oftast blir. Senaste tiden återspeglas i själva processen.

HON: Och vad du går igenom personligen. Hade jag till exempel precis gått igenom ett super-breakup hade vi nog skrivit om det.

Myra: Känslor som är aktuella, helt enkelt.

Hur börjar sen skapandet?

HON: Det beror på om jag jobbar själv eller med andra. Om jag jobbar själv styrs processen oftast av en känsla jag vill få ur mig, då börjar jag på piano. Så som jag jobbar med andra - som med Myra - går det oftast till så att vi sitter och snackar och lär känna varandra först.

Myra: Beroende på vad jag går igenom finns det saker jag vill ventilera och uttrycka. Då börjar jag oftast med trummor och ett beat för att sen dyka i ner känslan och pulsen som beatet ger mig. Och sen på något lustigt vis så finns det jag vill säga, som i ett moln ovanför huvudet - redo att bara plockas ner på pappret.

“... på något lustigt vis så finns det jag vill säga, som i ett moln ovanför huvudet - redo att bara plockas ner på pappret.”

Myra om skapandet.

Vad använder ni för program när ni proddar?

Båda: Logic Pro X.

Har ni några plugins eller effekter som betyder lite extra för er?

Myra: Jag använder mycket pluggar från Kush. En av mina favoritsynthar heter Labs från Spitfire

HON: Ja! Älskar Spitfires stråkar. Jag prövar mig runt, just nu tweakar jag ljud väldigt mycket. Använder mycket mellotron som blandar ihop flera instrument till samma.

Produktionsmässig favoritdetalj i Systra mi?

Myra: Det måste vara det allra sista elementet jag la till, en speldosa som spelar en plockad melodi. Speldosan kommer faktiskt från Labs! Och ger en slags gullig stämning.

HON: Ja precis den! Det som är introt och genomgående för hela låten, jag håller med. Speldosan passar så himla bra med låten.

Hur vet man att man har en vibe med någon i studion?

Myra: Vi hade ju faktiskt… det gick inte skitbra första timmarna när vi skrev Systra mi. Vi hade mycket att snacka om, men hade svårt att få ut det.

HON: Ja, vi började på jättemånga olika låtar men fick inte riktigt till det. Äsch, sen tog vi lunch. Efteråt började vi på något helt annat och då gick det jättesnabbt! Vi släppte pressen, kom fram till att snacka och ha det trevligt, och då gick det plötsligt jättebra.

HON & Myras tips till dig som precis börjat med egen musik:

HON: Rama inte in dig för mycket, det blir inte lika roligt att skapa om du hela tiden har en för tydlig resultatbild eller press på vad du ska göra. Det är så lätt att tappa bort sig själv i det. Förtydliga vad du vill förmedla och var fri i ditt skapande. Ha kul! Det behöver inte alltid vara svårare än så.

Myra: Något som jag fick lära mig den hårda vägen var att, även om jag kanske "dör" för musik - så är inte musik på liv och död. Du ska bara vara fri. Hittar du ett ljud du verkligen gillar, använd det i varje låt. Så småningom kommer du växa ur det och din musik och ditt sound utvecklas.

Vad var det som lossnade först i Systra mi?

Myra: Jag har ett starkt minne av att det var versmelodin som kom när vi spelade piano.

HON: Och så konstaterade vi att det enda vi snackat om var våra systrar.

Vad är en syster, tycker ni? Myra: En syster, oavsett blodsband, är någon man litar på. Någon som knuffar en lite i rätt riktning. Om jag gör någonting tokigt, eller blir förbannad på något som i slutändan inte är så rimligt, kan en syster säga det till mig. Min syster kan jag luta min moraliska vågskål emot.

HON: Antingen kan det vara någon man växer upp med - det är känslan av att alltid ha någon där och vetskapen av att inte vara ensam. Såsom vi sjunger i låten, att oavsett bråk finnas där för varandra. Likaså ur ett större perspektiv. Att oavsett vad det gäller, alltid ha uppbackning och stöd.

“Så dumma saker vi sagt till varandra Vi båda vet ingen menar någonting Förlåter du mig, förlåter jag dig systra mi Förlåter du mig, förlåter jag dig igen”

Ur refrängen från Systra mi.

Texten i refrängen handlar om förlåtelse. Att förlåta ett syskon eller en vän kan vara svårt - vad har ni för tankar kring det?

HON: På ett eller annat sätt kräver förlåtelse åsidosättande av egot, typ “jag förstår att du har gjort fel och är ledsen; jag litar på dig och tycker du är tillräckligt viktig för mig för att jag ska känna att jag tror på dig, vill ha dig i mitt liv och förlåta dig”. Det är stort att kunna förlåta, för att man har ju blivit sårad. Alla gör fel ibland.

Folk kan ju dock göra helt sjuka grejer och allt kanske inte går att förlåta egentligen, men för mig är det viktigt att på något sätt förlåta för mig själv, oavsett om jag vill ha kvar den personen i mitt liv eller inte. Med eller utan blodsband - förlåtelse ser så olika ut. Sen så tror jag mycket på att välja sin egna familj.

Myra: Det tror jag också på, vi båda har syskon vi inte har blodsband till. För mig känns det som att en vän - eller nära relation - först blir nära när jag vet att jag är villig att förlåta. Det där första bråket tror jag krävs ibland för att göra relationen mycket djupare, och för att vänskapen ska bli lite mer på riktigt. När man förlåter har man gjort en resa tillsammans: att tacka ja till att relationen blir sådär djup, eller komma till insikt att man inte behöver den andra personen för tillfället. Om någon sviker en rejält är det värt att fundera på, förlåtelsen blir ju som ett accepterande av att den andra finns kvar efteråt.

Utmanande tider sätter utmanande krav på relationer. Kan ni tipsa om något sätt att finna vänner nu under pandemin?

Myra: Appen Go Frendly! Jag har träffat jättefina vänner här, ett sätt att mötas som först kan kännas avskräckande. Om man vågar ge det en chans finns mycket fint att hitta, jag och en vän startade en bokklubb genom appen - vilket ledde till att vi lärde känna ett stort härligt tjejgäng. Jag som inte kommer från en storstad tyckte verkligen appen var till hjälp i Stockholm. Alla som är på plattformen är öppna för nya vänskaper, du är inte ensam om att vara lite ensam!

HON: Jag tror att det är viktigt att inte döma så fort! Att komma över tankarna som redan i början säger att man inte kommer överens, fast man egentligen inte vet. I facebookgruppen “Heja livet” brukar det komma upp fina vänskapsannonser!

Systra mi släpps idag 5/3 som hyllning till det fina med systerskapet. Och visst är det ljuvt när verserna sjungs för sig, men starkast slår refrängen som sjungs tillsammans. Förutom Systra mi - som ni hittar här - har HON och Myra egna repertoarer med självklart språk och innerliga uttryck. De är ärliga och en glädje att lyssna till, missa inte det.

På min fråga om att få joina Myras bokklubb får jag ett varmt ja som svar. Sen plockar vi ihop och efter ett hejdå till studiokällaren ringer jag min syster. Vi bråkar om något oväsentligt, blir sams. Jag svär över mitt skoval.