RECENSION: "Little Jinder tar farväl"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 19 okt. 2018
- 2 min läsning
Skribent: Emma Thimgren
Little Jinder överträffar sig själv och slutar när hon är på topp. Nya skivan Hej då som tar avsked till en era är hennes bästa hittills.
Diskussionerna kring Jinders nya skiva har mer kommit att handla om det faktum att Josefine Jinder med den säger Hejdå till personan Little Jinder, än musiken på den. När Little Jinder kom in på musikscenen 2008 var det något Sverige aldrig sett förut. Och självklart är det typiskt henne att tröttna på sig själv före alla andra, när folk äntligen förstått hennes geni. Alltid på tårna, alltid tusen steg före alla andra. Precis när publiken är redo och hon har infiltrerat deras hjärtan, är hon redan någon annanstans. Jag blir sur när jag tänker på hur lång tid det tog för folk att inse storheten i henne och vill som ett objussigt original fan skrika “vad var det jag sa!?”.
Det är så “little jinderiskt” som det bara går, så kanske är det rätt läge att avsluta en era och gå vidare mot något större.
På den här skivan har hon maxat sig själv och tömt ut alla känsloarkiv på varenda känsla som fanns kvar. Texterna är subtila men lyckas med få ord säga så mycket, som till exempel med textraden “och jag vill tatuera in nåns namn nån gång”. Hon river upp sina sår för alla att se och orden går rakt in. En explosion där hon matar ut och processar hjärtesorgen för en sista gång. Precis rätt mängd av alla ingredienser som någon slags musikalisk häxa. Det är så “little jinderiskt” som det bara går, så kanske är det rätt läge att avsluta en era och gå vidare mot något större.
Det är få låtar som inte är bra. Vissa av dem kan dock behöva ett par lyssningar, speciellt för att hinna ta in texterna. Den enda låten som hade kunnat strykas från skivan är Ingenting e viktigt där autotunen överanvänts. Den känns överflödig och håller inte samma nivå som resten av låtarna.
Little Jinder har inte precis varit dåligt på att samla in featuring artister på tidigare låtar men de här är definitivt de bästa hittills. Den efterlängtade låten Heartbreaker med Lorentz är en av de bättre. Sveriges musikscens Bonnie och Clyde möts i en låt som är så självklar att det känns som att den redan borde vara gjord. Men det bästa samarbetet är låten Goldwing med First Aid Kit. En oväntad röstmatchning men deras röster funkar så fruktansvärt bra tillsammans. Och självklart Hålla handen med Lykke Li som är pricken över i. Det är nästan så att man önskar att varje låt hade varit en duett.
Josefine Jinder har under hela sin tio år långa karriär varit Sveriges mest banbrytande artist. Hon har inte bara öppnat dörrar åt andra artister, hon har slagit ner alla väggar. Exakt vad hon gjort för Sveriges musikscen kommer ta lång tid innan folk inser. Hon lämnar dock Little Jinder med en slags slutgiltig upprättelse och jag kan nästan lova att det vi kommer se från henne kommer vara ännu bättre. Och hon har rätt, vi är inte värdiga.
Lyssna på nya albumet Hejdå här!
Comments