RECENSION, del 5: "Jag grät, men inte för att jag var besviken"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 14 maj 2019
- 5 min läsning
Uppdaterat: 13 mars 2020
Skribent: Lova Rudin
OBS! SPOILERS! Och obs haikun är längst ner så håll ut!
Okej, så det näst sista avsnittet av Game of Thrones är out in the world och jag har spenderat mitt senaste dygn med att bråka med folk på internet som enligt min (högst ödmjuka) åsikt tycker fel. I motsats till den allmänna uppfattningen tyckte jag inte alls att det här avsnittet var dåligt, tvärt om. Jag gillade det. Jag grät när jag såg det, men inte för att jag blev besviken. (Jättelång) förklaring följer, men först en recap:
Det är dags för slaget om Kings Landing, det Daenerys väntat på sen typ säsong 1, så hon är taggad. Tyvärr måste hon elda upp Varys först, eftersom han bestämt sig för att avslöja hemligheten om att Jon är den rättmätiga Targaryenarvingen då Varys anser att Jon kommer bli en bättre härskare än Dany, som bekant börjar bli lite galen. När Varys dött, sann till sitt mål om att tjäna rikets bästa, är det dags för slag och sen blir hela fansvärlden besviken på allt: att staden kapitulerar för Daenerys, att Jamie återvänder för att rädda Cersei, att Dany efter kapitulationen ändå bestämmer sig för att go cray cray och burn them all, att Cersei dör under ett stenras. Men inte yours truly. Jag tycker till och med att det här avsnittet lyckas fånga den sensmoral som serien försökt förmedla från början: Att makt gör människor galna, att envåldshärskare bara kan bli skit, och att levande människor kan vara mycket värre än levande döda.
Vi börjar med Jamie: Jag älskar att han och Cersei får dö ihop och att han inte blev en bra person till slut, att han släppte allt för Cersei så som han alltid gjort. Han försökte bli av med sina mörka sidor, han red till Winterfell, han försökte stanna för Brienne men han kunde inte - kärleken till Cersei, hans grundläggande drivkraft, var för stark. Det är ett trovärdigt slut för en karaktär som i säsong 6 avsnitt 1 säger att han och Cersei är de enda i världen som spelar roll – vilket han säger igen i det här avsnittet precis innan de dör under rasmassorna!!! I säsong 5 säger han också att han vill dö i armarna på kvinnan han älskar vilket han nu gör!!! It all makes sense!!!
Och då har vi Cerseis död: Jag har sett många åsikter om att hon kom lindrigt undan. Jag, som förvisso alltid har gillat Cersei, håller inte med, men inte för att jag vill vara snäll mot henne utanför att det här, en död i källaren av slottet hon levt typ hela sitt liv i, medans hon i rädsla viskar jag vill inte dö, är det mest förnedrande jag tror skulle kunna hända henne. Hon har levt sitt liv som en tyrann, utan rädsla eller ånger, och nu dog hon rädd och liten. Jag tycker också att det var fint att Cersei och Jamie fick dö ihop - de kom till världen tillsammans och den lämnade den tillsammans, men jag är också svag för sentimentalitet.
Dags för Daenerys: I pre-recensionen inför säsongen skrev jag att jag hoppas att hon skulle dö. Anledningen till min förhoppning var att hon har hållit på att bli galen ända sedan hon korsfäste mästarna från Mereen i säsong 4. Hon har länge älskat att elda folk, och stannat för typ inget alls i sin kamp mot allsmäktighet. Hennes mål har enligt hennes egen utsago varit att krossa hjulet som rullat över den lilla människan, att hjälpa de svaga, men jag tycker att man länge kunnat ana att hennes främsta drivkraft har varit att bli dyrkad. Så länge folk har älskat henne, vilket de frigivna slavarna i hennes tidigare rike gjort, har hon kunnat var mindre pyroman. Men nu när hon har kommit till Westeros och där inte fått någon kärlek alls, har det börjat kännas lite sämre i livet. Därför tycker jag inte att det var en tvärvändning att hon bränner ner hela Kings Landing och dess invånare. Får man inte makt genom att folk älskar en, kan man få det genom att de är rädda för en, och Dany har länge velat ha makten. LOGISKT!!! Dock kan jag hålla med om att det var lite märkligt att bränna hela staden, och att det kanske lades lite väl mycket av avsnittets air time på coola eldscener.
Jag tycker faktiskt att det hade varit betydligt mycket tråkigare om Daenerys, som man vänds till att heja på från första början, hade varit den goda. Då hade serien handlat om onda och goda människor, men det gör den inte: den handlar om komplexa individer och om samma maktstrukturer och våld som orsakat blodblad och lidande för den stora massan genom hela vår mänskliga historia.
I en annan av mina favoritserier, Parcs and Recreation, motiverar karaktären Ben sin kärlek för Game of Thrones med att GoT berättar mänskliga historier inom ramen för fantasy, och det är vad det här avsnittet gör. Den berättar vad som händer när en individ blir maktblind, och om hur det är folket som får lida under eliten. Titta på typ vilken envåldshärskare som helst genom vår historia och se samma sak som man kan se i Daenerys. Det här avsnittet ger också personlighet åt folket som lidit under de nobla familjernas maktspel från seriens början, i de väldigt brutala scenerna där vi får se tusentals dö på nära håll. Jag fick nästan ont i magen av det meningslösa våldet, och jag tror att det är själva poängen. Det understryker det budskapet jag tycker mig se i avsnittet och serien i stort.
Också: äntligen Cleganebrawl! Sorgligt men också rimligt att The Hound och The Mountain dog ihop i eld. Högst poetiskt. Jag tyckte också det var jättefint att The Hound skyddade Arya in i det sista. Och herregud: ARYA. Seriens stjärna. Slutscenen, där Arya reser sig i askan som snöar ner över de miljoner döda i staden (vilket förövrigt är en supersnygg blinkning till vad som hade hänt om White Walkers hade kommit till Kings Landing: snö och död – nu hände samma sak fast att den stora ”fienden” var besegrad WOW okej tillbaka till orginaltanken) är något av det snyggaste jag har sett på tv. Arya tittar ut över förödelsen, ser en vit häst täckt i blod, svingar sig upp och rider iväg medan jag gråter i min säng klockan 04.14. Det är så vackert.
Utan att bli helt paralyserad av paniken över att nästa veckas avsnitt är det allra sista (någonsin herregud hjälp) kommer här vad jag tror kommer ske: Arya försöker döda Daenerys. Jag hoppas att hon lyckas. Jon blir erbjuden tronen men han vill ju som bekant inte regera, så han bestämmer sig för att tillsammans med sina Stark-syskon styra landet. De utgör en perfekt fyrenighet: Jon – den älskade krigshjälten, Sansa – den geniala ledaren, Bran – världens största databas, Arya – behöver ingen motivering. Tillsammans ser de till att ingen blir galen av makt, och att ingen blir hotad av andra människor som vill styra. The lone wolf dies, but the pack survives. Eller så händer något helt annat och helt galet. Antagligen blir det så istället, men låt en kvinna hoppas!!
Om du har tagit dig ända hit vill jag säga tack och bock! Som belöning får du här veckan haiku!
Klockan ringer för
snö över sommarvarm död
och meningslöst våld
Ses om en vecka. För sista gången.
:(
コメント