RECENSION, del 3: "Ett lyxigt garn till upplösning"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 30 apr. 2019
- 4 min läsning
Uppdaterat: 13 mars 2020
Skribent: Lova Rudin
OBS! SPOILERS!
Hörni! Vi dog inte! Fattar ni eller? För det gör knappt jag. När den en timme och 17 minuter långa emotionella berg- och dalbanan som avsnitt 4 av Game of Thrones säsong 8 var tog slut satt jag och bara gapade. Att serieskaparna lyckats skriva en lösning genom att plocka korn från olika säsonger för att sedan bygga ett rimligt och logiskt slut, utan att tappa överraskningsmomenten, gör mig mållös. Det var dock en sak dog med det här avsnittet, och det var fantasygenren – för jag kan inte föreställa mig hur någon någonsin ska kunna toppa det här historieväveriet.
Självklart måste vi börja med the woman of the hour: Arya. Älskade Arya. Att hon blev den som räddade de levande från den långa natten var tillräckligt oväntat för att jag inte skulle kunna ha gissat det på förhand, men samtidigt tillräckligt grundat i seriens historia för att jag inte ska känna att det här var en nödlösning. Avsnittet ger hennes otroligt märkliga resa en djupare mening, och det ger en tydligare betydelse till den första sak som blev hennes egen: kampen mot the God of Death. Hmm, när började hon leva efter devisen att säga inte idag till the God of Death nu igen? Tredje avsnittet. Tredje!! Slutet går att spåra ända dit!! Jag blir alldeles matt av den här typen av skrivande, och jag älskar att Arya dödar the Night King med dolken hon fick av Bran i säsong 6 – samma dolk som i säsong ett var menad att döda Bran i säsong 1 men som nu räddade inte bara honom, utan hela mänskligheten. Wow. Jag tycker också om att både Jon och Daenerys var typ värdelösa. Äntligen. De började få sån hybris.
En annan överraskning som golvade mig var Melisandre/Den röda kvinnans betydelse. Också här har de tagit trådar från tidigare säsonger, som Melisandres visioner om ett slag i snön där de levande vinner, och hennes möte med Arya i säsong 3, och med de trådarna spunnit en lyxigt angoragarn till upplösning som går att spåra och förklara. Jag har sett kritik mot att de levande vann, och att slutet på avsnittet var väntat, men jag tycker att det var väntat på precis rätt sätt eftersom det har gått att ana. Det är olika profetior, händelser och detaljer som har lett oss hit, inte bara viljan att chockera tittarna, och det tycker jag är helt rätt. Vilken tv-serie som helst kan överraska och byta riktning, men väldigt få kan avsluta så här snyggt.
Det enda stället där den här avsnittsskon klämmer för mig är att lite få personer dog. Theon (my boy <3) och Jorah var ju väntade, men jag tycker att också typ Podrick, Varys, Grey Worm, Gilly och Sam hade kunnat få stryka med, för att göra det lite rimligare. Trots de många överlevarna grät jag flera gånger under avsnittet, framförallt när de två (enda) sanna hjältarna i serien dog: först Ghost (Jons skräckvarg) och sedan Lyanna Mormont. Jag är också förvirrad kring huruvida Rhaegal (draken som Jon red på) dog eller inte? Är det bara Drogon kvar nu? Det börjar i så fall verkligen bli knapert för Daenerys. Också lite skönt, med tanke på tidigare nämnt hybris.
Vi får inte glömma det typ bästa som hände (efter att de överlevde då obvi): Sansa och Tyrion hittade varandra igen! Mitt favoritpar! Som jag skrev i Recension del 0 hoppas jag att det är Sansa som sitter på tronen i slutet av avsnitt 6 (som är om tre avsnitt HERREgud *andas i en påse*), och jag har också länge hoppats att Tyrion kommer sitta vid hennes sida. Jag kan inte tänka mig ett bättre styrande par än de två genierna. Jag är också glad över att referenserna till tidigare säsonger fortsätter, som när Arya säger åt Sansa att stick them with the pointy end, precis som Jon sa till Arya i det allra första avsnittet.
Vi måste också prata om musiken. Otrolig! Fenomenal! Episk! Genial! På många sätt är det här avsnittet tv-historia, och jag tror att slutlåten kommer bli historisk (jag har pluggat en halv termin filmmusik så gumman vet vad hon pratar om). De andra anledningarna till att det är tv-historia, som typ hur många dagar det tog att spela in avsnittet, kommer säkerligen många odrägliga snubbar känna sig manade att prata om på varenda fest ni går på framöver så jag lämnar det åt dem.
Men. Det är ju inte över. Cersei sitter ju och lurar, och nu har hon ett extremt militärt övertag eftersom typ alla som inte är i den huvudsakliga casten strök med i slaget. Hur ska det här gå? Jag tror att det kanske blir Jamie som dödar Cersei. Enligt böckerna får Cersei i en profetia veta att en lillebror, the Volonqar, kommer döda henne, och det är bland annat därför hon är så jävla mean mot Tyrion hela tiden. Vad hon glömmer är att Jamie, även om han är hennes tvilling, också är hennes lillebror och därför passar in i profetian även han. Hur kommer dödandet gå till? Jag hoppas att det sker på följande, högst poetiska sätt - men först lite backstory: Jamie kallas the King Slayer eftersom han dödade the Mad King Aerys, efter att Aerys gett order om att bränna ner hela Kings Landing och alla dess invånare med den vildeld som Aerys stashat under staden. Burn them all sa Aerys, och tjoff så högg Jamie honom i ryggen. Tillbaka till nutid: Vildelden finns fortfarande kvar under Kings Landing, och jag tror att Cersei – som inte räds något för att krossa sina fiender – kommer ge samma order om att Burn them all. Jamie kommer se svart och tjoff hugga henne i ryggen också. Då blir han the Queen Slayer också. GÅSHUD! Det skulle också kunna vara så att samma scenario sker, men att det är Daenerys som ger ordern och blir dödad av Jamie. Med drakarna har också hon möjlighet att Burn them all, och hon är i princip lika galen som Cersei när det kommer till Järntronen. Även här blir Jamie the Queen Slayer och det vore så jävla coolt.
Kort och gott: Jag tror att Jamie kommer döda någon Cersei eller Daenarys. I övrigt har jag ingen aning om vad som komma skall och jag är lite rädd. Därför distraherar vi oss nu med veckans haiku:
Saker vi säger
till män som vill regera:
Nej. Inte idag.
Comments