RECENSION, del 2: "En olyckskorp till avsnitt"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 24 apr. 2019
- 3 min läsning
Uppdaterat: 13 mars 2020
Skribent: Lova Rudin
OBS! SPOILERS!
Veckans haiku:
trofast tillsammans
väntar vi en sista natt
i spökenas sal
Jag tänker på en roman av Anna Gavalda när jag ser avsnitt 2 av Game of Thrones sista säsong: Tillsammans är man mindre ensam. Det verkar vara devisen som driver karaktärerna i det här på många sätt ovanliga avsnittet. Inför det stora slaget mot de dödas armé som väntar i gryningen väntar de sida vid sida framför eldstäder, på murar, i smedjor. Karaktärerna förlåter, förklarar, försonas. Det är roligt, det är sentimentalt (på helt rätt sätt), det är varmt. Och det gör allting helt förfärligt oroande. De flesta är genom avsnittet rörande överens om att de kommer dö när slaget kommer, och efter det här avsnittet känner jag att ja, det kommer ni, för nu har HBO låtit er säga adjö till varandra. Hela det här avsnittet är som en treögd olyckskorp, väntandes på att svepa in med sorg efter att glädjen har fått en timme air time.
En höjdpunkt är när Theon sluter sin karaktärsbana från tönt till galen idiot till namnlös slav till dedikerad vän med att erbjuda sig att offra sig för att skydda Bran. Tyvärr innebär det att Theon är en sure gonner i nästa avsnitt, han är så klar som en karaktär kan bli. En annan som också känns rätt klar är Brienne. Hon får äntligen bli riddare och får äntligen vara genuint glad, men lär därför dö nästa måndag. Jag oroar mig också för Jorah, som får sin fars välsignelse genom Sam, och för Grey Worm som gör det största misstaget av alla: planera vad han ska göra när kriget är över, följt av att kyssa sin kärlek Missandei adjö. Jag har redan börjar mentalt förbereda mig på all död genom att lyssna på Bloody Mother Fucking Asshole av Martha Wainwright och jag rekommenderar er att göra detsamma. Varför skjuta upp ilskan och sorgen när man kan ta ut den i förväg?
Trots alla dessa illavarslande avslut är det som jag oroar mig allra mest för en teori som växer i reddit-trådarna: att det kommande slaget inte alls kommer vara det stora slaget, utan bara en distraktion från the Night Kings sida. I slutet av avsnittet, när de dödas armé ställer upp sig i skogsbrynet, syns varken the Night King eller hans isdrake. Fansen tror därför att han kan ha delat upp sin armé, och tagit med större delen av dem + isdraken upp till Kings Landing. Medan typ alla i hela världen slåss för Winterfell kan han utöka sin armé med hela huvudstadens enorma befolkning. De levande kommer vinna slaget vid Winterfell och när de ba yes vi kommer överleva vi äger sug på den era jävla skelettöntar!! kommer the Night King glida in och ba lol gbn trodde. Teorin har oroväckande mycket stöd i seriens historia: det är en kopia på det första slaget Robb Stark vinner mot the Lannisters i säsong 2 (Battle of the Whispering Woods) som omnämns i det här avsnittet. Att återvinna det scenariot skulle gå i linje med den poetiska stämning som etablerades i förra avsnittet. Dessutom: I säsong 2 har Daenerys en vision där hon befinner sig i ett snötäckt tronrum i Kings Landing, medan en drake flyger över hålet i taket - kanske var det isdraken hon såg?
Som kompensation för all den här oron som avsnittet dränker mig i finns några av seriens roligaste ögonblick, som när Thormund försöker imponera på Brienne gång på gång, när de gamla Night Watch-kollegorna Sam, Jon och Ed skämtar om Sams hjältedåd, när Tyrion konstaterar att de två sista Lannistersönerna kommer dö för att försvara Winterfell. Vi får också en numera klassisk Bran Burn, den här gången riktad mot Jamie: The things we do for love. Louder for the people in the back Bran!
Som sammanfattning vill jag citera det mitt hjärtas låga Thormund säger till Brienne på krigsrådet: vi kommer alla dö men åtminstone dör vi tillsammans *insert awkward but still supercute smile*
Comments