RECENSION, del 1: "Flörtar, oro och återföreningar"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 16 apr. 2019
- 2 min läsning
Uppdaterat: 13 mars 2020
Skribent: Lova Rudin
OBS! SPOILERS!
Och obs! Haikun är allra längst ner. Ni trodde väl inte att jag skulle svika mitt löfte?
Oj oj oj! Vilket satans jävla öppningsavsnitt! var det jag kände när eftertexterna gick upp på min datorskärm klockan 03.53 måndag morgon (ja, jag hann före HBOs krasch eftersom jag är lite dedikerad här i livet). Senare, när jag kollade om avsnittet (som sagt, dedikerad), kände jag kanske lite mer oj! Vilket öppningsavsnitt! Min initiala reaktion var otrolig, men sekundära mer nöjd, och det är jag med Game of Thrones Säsong 8 Avsnitt 1. Det helt nya introt följdes av blinkningar till tidigare säsonger, poetiska ögonblick och en väl utförd avvägning mellan svar och frågor, mörker och humor. Ett ganska klassiskt förstaavsnitt, men som innehöll tillräckligt med känslomässiga referenser till seriens historia för att jag skulle känna mig helt pirrig efter första tittningen. Jag fick också alla tre av Aryas återföreningar!!! I första avsnittet!!! Tack HBO.
Eftersom att jag är en serienörd av rang älskar jag när serieskapare belönar oss trogna fans, och det första avsnittet av Game Of Thrones sista säsong flörtar med de inbitna så som en desperat snubbe blinkar över bardiskar klockan 02.45 en lördagsnatt.
Avsnittet är fullt av de som vet, de vet-stunder och de gör mig alldeles extatisk! Men, de gör mig också orolig, eftersom att man flirtar med rätt så ödesdigra moment i seriens historia. Avsnittets inledningsscen är en honnör till seriens allra första avsnitt: Jon och Daenerys anländer till Winterfell så som Kung Robert och Cersei gjorde, medan en ung pojke klättrar i träd och Arya är försvunnen. Sansa hälsar också på Daenarys med samma ord som Ned Stark hälsade på Robert - Winterfell is yours, your grace. Om detta är en profetia om vad som komma skall, är Daenerys liv i fara (för att hon är Kung Robert), och det är Jon (Cersei) som är den farliga - vilket i kombination med informationen Jon får av Sam senare i avsnittet, att Jon egentligen är en Targaryen och därmed den sanna arvingen till tronen, blir ännu troligare. Spännande!!
Det ögonblick i avsnittet som fick mig att skrika rakt ut var inte det när Jon red på draken för första gången, utan när seriens sjukaste reunion – som jag inte ens hade tänkt på – skedde mellan Bran och Jamie. Jag rös över hela kroppen när Jamie, efter att ha anlänt till Winterfell, tittar upp på Bran i hans rullstol och efter någon sekund inser att det är samma pojke han puttade ut ur ett torn för åtta säsonger sen. Bran sitter helt iskallt och tittar på Jamie, och jag tänker att det är exakt sådär man vill möta en kille som ghostat en: du må ha krossat mina ben (alt. mitt hjärta), men nu har jag all världens kunskap i mig så look at me now bitch!
Vi avslutar med veckans GoT-haiku:
blinkar poetiskt
åt orolig sibling love
alltid: blå ögon
#dsvdv och så vidare. Nu håller vi ut till nästa måndag! Och så hörs vi om en vecka igen! Glöm inte att akta er för uppspikade kötthjul och till synes döda barn.
Comments