"Kampen är HÄR, rysningarna är HÄR och talangen är HÄR"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 20 sep. 2018
- 4 min läsning
Skribent: Sandra Nyander
Det är en grå och trist lördagskväll, den 15 september i år. Det är folktomt i Vällingby Centrum och endast duvorna strosar på gatorna. Kulturhuset Stadsteatern Vällingby är kvällens centrala punkt – biljetterna är slutsålda och här står alla tryckta mot varandra i spänd förväntan. Dörrarna öppnas. Det är dags.
Fotograf: Markus Gårder Bildtext: Från vänster Felicia Lins De Albuquerque, Louise Kalmén och Nathalie Ifter Salomonsson.
Vi stiger in i ett dovt belyst och rökigt rum med en scen mittemot publikens sittplatser. Dansarna Nathalie Ifter Salomonsson, Louise Kalmén och Felicia Lins De Albuquerque intar scenen. Publiken blir vild, många känner dansarna personligen och har kommit för att visa sitt stöd. Deras jubel ekar samtidigt som dunkande, pulserande, musik strömmar ur högtalarna. Dansarna vrider sina kroppar i takt med musiken. Bredvid mig sitter en liten flicka som bedrövat frågar sin mamma ifall deras armar kommer gå ur led.
Det gjorde de inte.
Fotograf: Markus Gårder Bildtext: Från vänster Vendela Idun, Nathalie Ifter Salomonsson, Louise Kalmén och Felicia Lins De Albuquerque.
"Dansen bygger på en vilja att föra fram ett budskap och därför är dansstegen hårt packade med rå energi och styrka som inte går att missa"
Den intensiva dansstilen kallas Dancehall och har sina rötter från traditionella Jamaicanska danser som formats i och med människors vardag. Dansen bygger på en vilja att föra fram ett budskap och därför är dansstegen hårt packade med rå energi och styrka som inte går att missa. Föreställningens budskap, som koreograferna Imenella Mohamed och Rut Roos gjort sitt allt för att få fram, lyder: ”HÄR ursäktar sig inte. Vi är HÄR. Vi har alltid varit HÄR.
Tempot trappas upp. De mjuka dansstegen övergår till något som snarare liknar en kamp om överlevnad. Plötsligt upphör den högt dunkande musiken och den fjärde och sista dansaren Vendela Idun sitter högfärdigt på en guldglänsande stol vid en vägg, med en lång kappa svept om sig. När Idun rör sig försöker de andra dansarna efterlikna henne. Med oerhörd kroppskontroll ställer sig Idun sakta upp och rör sig fram till mitten av scenen. De övriga tre dansar runt henne medan Idun orubblig står kvar på sin plats. Det är hon som har kontroll. De andra verkar fungera som marionettdockor och det är hon som håller i dess trådar. Något som jag endast kan beskriva som Hunger Spelen-vibbar bryter ut. Alla kämpar för att hävda sig själva – survival of the fittest.
Fotograf: Markus Gårder Bildtext: Vendela Idun och Nathalie Ifter Salomonsson.
Dansstegen blir alltmer intensiva och Lins De Albuquerque närmar sig Idun sakta men säkert. Lins De Albuquerque sliter av jackan från Iduns kropp och drar förnöjt på sig den, för att sedan ställa sig symboliskt på den guldiga stolens dyna. Om en tänker sig att jackan och stolen symboliserar makt, har det alltså precis skett ett maktskifte. Besegrad sluter sig Idun till de övriga två, samtidigt som Lins De Albuquerque med sin nyvunna makt blir exkluderad från samröre med de andra tre. Sakta drar hon av sig jackan från sin kropp och hänger den på en galge i mitten av rummet.
Intensivt, synkat och vackert dansar alla fyra med varandra samtidigt som jackans närvaro gör sig känd. Alla vill ha den – men bara en kan ta den. Danssteg som liknar slag och knuffar dominerar denna del av dansen. Efter en lång sekvens av slowmotionsteg roffar Salomonsson åt sig jackan. Girig sätter hon sig på den guldiga tronen direkt, med en guldig kopp i sin hand. Precis som när Idun satt på guldstolen utbryter en dans från troninnehavaren som sedan anammas av ”undersåtarna”. Utan förvarning faller Lins De Albuquerque, Idun och Salomonsson hjälplöst ner på det hårda golvet. Kalmén, som hittills hållit sig i bakgrunden, ser sin chans och närmar sig guldstolen. Hon släpar mödosamt den tunga tronen till mitten av scenen. Publiken är som försatt i trans, det är knäpptyst. Med stolen på plats verkar Kalmén osäker på vad hon ska göra med den. Ska hon sätta sig på den, liksom de tre innan henne? Publiken håller andan. Med kraft knuffar hon omkull stolen och de fyra dansarna omringar tronen medan ljusen släcks, musiken tystnar och rungande applåder och jubel fyller tomrummet.
"Hon släpar mödosamt den tunga tronen till mitten av scenen. Publiken är som försatt i trans, det är knäpptyst."
Denna föreställning är olik andra jag sett. Dancehall har fått mig att tänka om – ord kanske inte är så viktiga som vi tror. Kroppsspråk – vad vi gör – kan förmedla mer än vad tusen ord kan. Genom rekvisitan, jackan och stolen, lyckas Imenella Mohamed och Rut Roos förmedla sitt budskap. Enligt mig handlar HÄR om makt – dess dynamik, kamp och uppoffringar som ofta går hand i hand. Makt ursäktar sig inte. Makt är här. Makt har alltid varit här. De proffsiga dansarna lyckas förmedla koreografernas vision med sina ansiktsuttryck i mötena med varandra under föreställningens gång. HÄR får en verkligen att tänka lite extra på det samhälle vi lever i och dess, ibland dolda, maktutövning. Vill du ha lite färg i din annars grå vardag? Gå och se HÄR för att under 45 minuter själv få uppleva att kampen är HÄR, rysningarna är HÄR och talangen är HÄR!
Fotograf: Markus Gårder Bildtext: Felicia Lins De Albuquerque, Louise Kalmén, Nathalie Ifter Salomonsson och Vendela Idun.
Visste du att…
● … Imenella Mohamed utsågs till Swedish Dancehall Queen 2012.
● … Rut Roos är utbildad vid Sarah Lawrence College i New York, Danscenter Stockholm och Södra Latins danslinje.
● … Imenella Mohamed och Rut Roos tillsammans grundade det feministiska danskollektivet UNRULY GANG år 2012.
Comments