top of page

SARA SOLTANI BOLJAK: "För mig handlar frigörelsen främst om att tänka annorlunda"

  • Skribentens bild: EQUALIZER MAGAZINE
    EQUALIZER MAGAZINE
  • 2 sep. 2018
  • 6 min läsning

Uppdaterat: 15 sep. 2018

Skribent: Emma Thimgren


 


När jag fick höra temat för det här numret kändes det självklart att intervjua Sara Soltani Boljak. Hon är en konstnär av allt och ingenting. Hon omdefinierar nöjesbranschen och nöjesindustrin genom att skapa separatistiska rum som inte funnits innan, och visar sidor av verkligheten som många behöver få upp ögonen för. Hon jobbar som arrangör, modell, aktivist, skådespelare och har ett ständigt växande instagramkonto. Allt hon rör vid blir ett statement och inget lämnas orört. Hon är smärtsamt närvarande ut i fingertopparna. Och hon råkar också vara min bästa vän.


Temat för det här numret är överlevnad/frigörelse. Och så funderade jag på vad man skulle kunna skriva om det ämnet. Jag tyckte att det kändes väldigt klockrent att prata med dig, att det går att applicera på ditt liv väldigt bra och de frågorna som du arbetar med. Vad skulle du säga att du tänker på när du hör de orden, överlevnad och frigörelse?

- Mina känslor kring överlevnad och frigörelse är till stor del kopplade till mina föräldrar och min omgivning, snarare än mig själv. Jag går igenom saker som känns som olika typer av frigörelse, men det är på en helt annan nivå och det är inte alls på samma sätt som det jag fick se när jag växte upp. Det är ord som är så himla, himla tunga, de har ju en sån otrolig vikt. Överlevnad, det är ju inte att vara en fattig konstnär i Stockholm, eller det kan ju vara det, med de perspektiven som jag har, det går inte att applicera riktigt på det. Det blir ju att jag applicerar det på att faktiskt överleva krig eller tortyr.


Mina känslor kring överlevnad och frigörelse är till stor del kopplade till mina föräldrar och min omgivning, snarare än mig själv.”

Skulle du kunna utveckla, när du säger folk i din omgivning, att det är så kopplat till ordet överlevnad?

- Frigörelse tycker jag är en mer nutida term. Den känns mer nutida och mycket mer relevant för min generation och de som växer upp nu. Frigörelse är absolut något jag kan relatera till. Men jag har ju aldrig känt att jag behöver överleva, utan då kanske mer att frigöras, snarare än att överleva situationer.


- Överlevnad har jag ganska svårt att relatera till i allmänhet. Jag tror att jag kan känna ibland att i det här klimatet, det politiska klimatet, att jag överlever. Men det har handlat mer om frigörelse än överlevnad, för det är som att generationen innan mig, den som födde mig, de körde överlevnad och jag kör frigörelse. Som någon slags take over. Att jag är den som jobbar med frigörelsen för jag har också fått det utrymmet. För mig handlar frigörelsen främst om att tänka annorlunda, att agera annorlunda, för att jag också är i en position där jag får göra de sakerna. Men också att tänka annorlunda om min kropp och min sexualitet, för att lägga någon slags grund till att tillåta människor att inte ens behöva frigöra sig från någonting. Att du inte ens ska behöva slå dig fri från en form som finns, utan att det kan finnas lite olika former som du kan trivas i eller finna dig i. Vi kastas tillbaka hela tiden i processen att överleva och frigöras, men för mig är de två sakerna verkligen processer som sker i förhållande till varandra. Att du överlever och frigör dig själv. Eller att du frigör dig själv för att överleva. Men jag tror att det är en ganska priviligerad position att utgå ifrån, jag tror att det vanligtvis handlar om att du överlever och sen kan frigöra dig själv.


Du tar upp väldigt många olika frågor på din instagram. Har tanken varit att du vill representera en bild som du kanske inte har fått ta del av när du växte upp? Att vara en slags förebild eller visa upp något som du kanske hade velat ha representerat när du var liten?

- Jo, men det har tanken varit hela tiden. Det är verkligen exakt det jag gör. Om man ska prata om frigörelse och överlevnad, att det också då handlar om en frigörelse som är inte från en specifik norm utan från ens egna internaliserade rasism och allting som har blivit internaliserat, att frigöra sig från det och det är en process. Det ju det som är intressant, att andra kan relatera till det och att det sker väldigt öppet nuförtiden. Att du kan frigöra dig online. Du kan gå igenom allt online och både få stöd i det men också massa åsikter om det.


"Vi kastas tillbaka hela tiden i processen att överleva och frigöras, men för mig är de två sakerna verkligen processer som sker i förhållande till varandra. Att du överlever och frigör dig själv. Eller att du frigör dig själv för att överleva."

Så fort man har en närvaro i sociala medier, och avviker från normen på något sätt, är man “modig". Man tillskrivs det oavsett om det var tanken eller inte. Det är ofta menat som en komplimang, men istället blir det utpekande. En slags “backhanded compliment". Man får höra att “du är så modig för att du är på det här sättet”, när det kanske inte är någonting man själv har valt, utan det är bara så man är.

-Ja, jag känner igen det jättemycket. Det är typ någon tanke om att du bryter mot normer och att någon vill ge dig en komplimang för det, men det är inte mod, det är ju det som är problemet, det är ju inte det. Mod är ju en del av det, men det är ju oftast inte där det börjar, speciellt inte för barn, det är ju inte som att barn väljer att vara modiga. Jag tror bara att man gör saker för att man måste, eller för att man inte vet eller för att man tror att det bara är så det är.


Tror du att du fått det modet du har för frigörelse just på grund av att dina föräldrar fått kämpa så för överlevnad?

Det är svårt att se sig själv utifrån på det sättet, men ja. Jag vet att de har sina erfarenheter av den kamp och den överlevnad som de har gått igenom och den frigörelsen som de har upplevt och hela tiden måste kämpa för. Jag tror att de vet någonting, som jag inte kommer kunna förstå på väldigt lång tid eller någonsin. Jag tror att det kan vara så för många olika människor som har gått igenom extrema situationer, men jag är ganska säker på att de vet och förstår någonting i livet som jag har väldigt svårt att greppa. Och det är verkligen en respekt jag kan ha för dem att oavsett hur olika vi är så uppmanade de mig från en väldigt tidig ålder till att ta plats och vara modig. De skulle inte överlevt överhuvudtaget om de inte hade vågat saker, det finns så många tillfällen då de inte skulle finnas om de inte hade varit modiga och vågat. Och bara för att man varit modig en gång betyder inte det att man är det för resten av livet, men att du vågar ta plats, att du vågar ta det klivet som du behöver ta. Och det tror jag har varit en sån himla central del i att överleva för dem. Jag tror att det är det man gör till sina barn, eller till nästa generation, man försöker ge dem verktyg att överleva och sen också frigöra sig själva. Men jag tror att ge verktyg för att någon ska frigöra sig, det är ganska svårt, för ofta handlar det om en frigörelse från en tidigare generation.


"De skulle inte överlevt överhuvudtaget om de inte hade vågat saker, det finns så många tillfällen då de inte skulle finnas om de inte hade varit modiga och vågat."

- Jag ser fram emot att mötas i typ någon gemensam form av frigörelse så småningom, för jag känner också att det handlar väldigt mycket om individens frigörelse och den individuella normbrytande, kroppen, och jag tycker det är bra men jag ser också fram emot att join forces. Jag tror att det kommer behövas, det kommer inte finnas de här möjligheterna som vi har idag forever, att ta för givet. Det är inte att jag tänker att det kommer komma en apokalyps eller att det ska va en dystopisk framtid, utan det handlar bara om att, det är redan här. Framtiden sker inte imorgon, det händer hela tiden och det politiska klimat vi är i det är inte great och även om vi har massa rättigheter, de kan ju försvinna närsomhelst, och jag tror att det kommer vara viktigt att lägga sin individuella personlighet åt sidan och jag ser fram emot det, även om det kommer vara jättesvårt. Det är inte en diss mot identitetspolitik, snarare så att jag är säker på att alla vi med tio olika sociala identiteter är mer än kapabla att göra allt detta parallellt.


 
 
 

Comments


Stay equalized!

  • Facebook
  • Instagram
  • LinkedIn

© 2018 WENDY FRANCIS

© 2020 SELMA KAPLANOGLU & EVELINA BRAVO

bottom of page