Intervju: JÁNA fortsätter blomma

Text: Annabelle Nowak Bråberg

Bild: Josefine Anjou (courtesy of Popaganda), Selma Kaplanoglu

Redigering: Selma Kaplanoglu

Bild: Josefine Anjou (courtesy of Popaganda) / Redigering Selma Kaplanoglu

I JÁNAS trädgård är gräset grönare. Idag släpper hon en remix (tillsammans med Vic Mensa) på sin tidigare release “Joyride”. Efter spelningen på Popaganda länkade Equalizer upp med independent artisten för att prata om hennes organiska koncept och växande artisteri.

Blommorna du har med dig på scen är ett helt eget ämne. Ursäkta?

– Nämen jag vet. De kommer från en ny blombutik – Boz Art vid Krukmakargatan – där blommorna färgas för hand. Några blommor var torkade, några färska. Jag la verkligheten en förmögenhet på blommor till scenen men det var det värt.

Bild: Annabelle Nowak Bråberg / Redigering Selma Kaplanoglu

Med blomstret binder du samman det grönskande temat kring ditt artisteri, sprunget ur “Flowerworks” och “Works” – dina tidigare EPs. Var kommer det konceptuella ifrån?

– I första EPn handlar det om en relation. Jag ser på relationen som en cykel, som livscykeln av en blomma. Hur en blomma lever, dör och återuppstår – jag upplever vissa händelser i livet som mer cirkulära än linjära. Blommor och femininitet kan även associeras med varandra och det passar eftersom relationen i fråga var med en tjej. Det finns bitar av blommor i alla låtar.

Sen kom “Works”...

– Precis. Det är delen efteråt, utan flowers… EPn utgår ifrån ett scenario i en bil; du går in i en bil, sitter i ett skal. I bilen jobbar du på dig själv. Därför heter EPn Works. Första låten – “Foreword” – inleds med “Oh my garden is broken / Burned it down to the ground”, som en övergång från Flowerworks.

Bild och redigering: Selma Kaplanoglu

Hur la du upp setlisten till Popaganda?

– Öppningslåten var faktiskt Foreword! Här introducerades blomsituationen till publiken. Sen kom “Wild Roses”, “Lotus”, “Riding Here”, “Nakamarra” – en cover, vidare in till “Buds”, “Carefree”, “Both Sides” och sist “Joyride”.

Du valde att framföra Nakamarra just för att...

– Jag dör för Hiatus Kaiyote! Nakamarra har en köttighet i sig på ett annat sätt än mina egna låtar. Jag vill ju ha skrivit den låten, jag vill att det ska vara min låt. Plus – jag har verkligen inspirerats av den till Buds, det är därför låtarna gick in i varandra under mitt set. Att köra upplägget så blev ett sätt att pay my respects för att visa vad Buds kom ifrån.

Nice! Sista frågan: om man vill skriva musik med dig, hur gör man då?

– Då skriver man till mig!

Bild och redigering: Selma Kaplanoglu

Skruva upp bilradion och cruisa till Joyride Remix här: