Anna Ahlund: "Det var en tanke som gnistrade"
- EQUALIZER MAGAZINE
- 11 jan. 2019
- 7 min läsning
Skribent: Emma Lager
Det är en lugn förmiddag på cafét jag sitter på, förutom jag är det två besökare till. Den ena talar i telefonen medan den andra läser dagstidningen. I köket hörs det hur personalen småpratar och gör iordning delikatesser medan kaffekokaren väser.
Klockan slår elva och in stiger författaren till boken “Du, bara”, Anna Ahlund. Vi utbyter blickar med ett leende på läpparna och slår oss ner för att sätta igång intervjun.
Anna Ahlund jobbar som heltidsförfattare och filmskapare, hon är 31 år gammal och är uppväxt i Danderyd utanför Stockholm. Hon har alltid gillat att skriva, berättar hon. Sedan ett drygt år tillbaka bor hon i Uppsala, en stad som betyder mycket för henne och därför har tagit plats i flera av hennes böcker. Innan författarskapet jobbade hon i skolan och undervisade i musik och svenska, hon har också jobbat på bibliotek.Anna beskriver att hon började leta idéer till en bok och det var då hon kom på idén till “Du, bara”.
- Det var då jag började skriva på riktigt, säger hon.
Var kom själva idén till boken “Du, bara”?
- Jag tror att det var att jag hade läst väldigt många “komma ut”-romaner, och jag funderade över varför så många böcker med hbtq-personer är så väldigt lika varandra. Och varför hbtq-skap så ofta behöver innebära problem i böcker. Det har hänt väldigt mycket i litteraturen på bara några år, vilket är väldigt spännande. Jag skrev “Du, bara” 2014/2015 och sen kom den ut 2016, så det är några år sen. Men då tänkte jag väldigt mycket på varför dramat eller konflikten i böcker med hbtq-personer alltid skulle behöva handla om att komma ut? Och varför det så ofta behövde gå dåligt för hbtq personer?
Så jag tänkte att jag ville skriva den boken jag ville läsa en super-romantisk historia där folk får vara kära utan att hbtq-skapet behöver vara ett problem. Sen blev det ju drama på andra håll, eftersom det måste finnas någon konflikt i boken. Men min utgångspunkt var att jag ville skriva om två kära killar och att konflikten inte skulle ligga just i att båda var killar.
"Sen blev det inte fokus på triangeldramat i boken, utan konflikten gled över till andra saker. Men det var en kul ide, att vad skulle hända om man blev kär i samma person som sitt storasyskon? "
Sen tyckte jag att min grundidé var spännande: Att en storasyster och en lillebror blev kära i samma kille. Det var en spännande tanke att två syskon blev kära i samma person, för jag hade inte läst det förut. Så det var en tanke som gnistrade. Syskonskapet gjorde allt mycket jobbigare än om John och Caroline bara varit kompisar som blivit kära i samma person. Sen blev det inte fokus på triangeldramat i boken, utan konflikten gled över till andra saker. Men det var en kul ide, att vad skulle hända om man blev kär i samma person som sitt storasyskon?
Vilka önskar du nå med boken?
- Alla som vill läsa! Jag tror att jag har en ganska bred läsekrets, vilket är väldigt kul. Alltifrån ungdomar som är i samma ålder som karaktärerna i boken till betydligt äldre personer. När boken kom ut så fick jag flera brev från äldre homosexuella män, som skrev att de önskade att de har fått läsa något sånt när de växte upp. Det kändes verkligen så otroligt fint. Jag tror att oavsett vem du än är, vem du gillar eller definierar dig som så finns det en kraft i att läsa om kärlek där folk bara får vara som de är.
Varför var det viktigt för dig att skriva den här berättelsen?
- Dels tänkte jag som sagt på att jag ville skriva en bok som inte handlade om att komma ut och där hbtq-skapet inte kommenterades. Men jag funderade också mycket på sex i ungdomslitteraturen. Varför finns det så sällan med? Jag tror att det är något som många tänker på och som de vill prata om, egentligen. Jag har läst så många böcker med kärlekshistorier där författaren har skrivit “den kvällen hade de sex första gången”, och sen “nästa morgon vaknade de” och så vidare. Alltså att sexet klippts bort. Och det får mig alltid att undra vad som hände där, jag vill ju vara med och veta vad de gjorde.
Så, jag har funderat ganska mycket på varför många författare verkar tycka att det är så farligt att skriva om sex på riktigt. Kanske för att de är rädda att läsaren ska tro att det handlar om författaren själv? Därför tänkte jag att vi som vågar skriva om sex borde göra det mycket! För jag tror att det är viktigt att få läsa om att det kan se ut och kännas på olika sätt. Så det var också en ingång till “Du, bara”, att jag ville ha en historia där sexet var en viktig del av handlingen.”
Vad tror du att effekten blir hos läsaren när författare vågar prata om dessa ämnen?
- Just när det gäller sex så är en bra grejer med böcker är att det går att bläddra förbi om en inte vill läsa. Men jag har fått känslan av att många människor har tyckt om att läsa det. Och känna att det är okej att prata om sex. Ibland tror jag det är lättare att prata runt en bok, att det blir lättare att prata om till exempel samtycke eller något annat en vill diskutera. Det är lättare att ha något att utgå ifrån, som till exempel om karaktärerna gjorde rätt eller fel i en situation.
"Jag utgår mycket från karaktärerna när jag skriver, jag tycker om att hitta på personer. När de får liv så bär de med sig saker och då vecklar historien och tematiken ut sig."
I boken lyfter du mycket om psykisk ohälsa men också om bråk inom relationer, vad var de som fick dig att vilja lyfta det tror du?
- Jag tror att det var karaktärerna som blev till personer med personligheter, bakgrunder och saker som de tänkte på. Just med psykisk ohälsa så tänkte jag inte från början att det skulle handla om just det ämnet, utan det blev mer så att karaktären Frank i boken har varit med om någonting som påverkar honom och begränsar honom. Vilket sen blir någonting som påverkar andra människor omkring honom. Jag utgår mycket från karaktärerna när jag skriver, jag tycker om att hitta på personer. När de får liv så bär de med sig saker och då vecklar historien och tematiken ut sig. Och ett ämne som psykisk ohälsa känns viktigt att skriva om.
Det känns som att det är väldigt viktigt för dig i ditt författarskap att ta upp ämnen som berör människor på olika sätt. Att du vill prata om de som det kanske inte pratas om. Är det något du har reflekterat kring i ditt författarskap, att du skriver om saker du vill lyfta?
- Ja absolut! Jag har själv läst mycket ungdomslitteratur och gillar den kraft som dessa böcker kan ha. Jag vet hur påverkad man kan bli av en bok, speciellt när man läser den vid rätt tillfälle i livet. Det är något som är otroligt inspirerande, att detta är något som kan landa väldigt bra. Det tycker jag verkligen är häftigt!
Vidare berättar Anna att boken “Du, bara” nu håller på att bli film. Under tiden hon skrev boksmanus skrev hon filmmanuset vid sidan av. Planen är att det ska bli en independentfilm, Anna har tillsammans med kompisen Emmanuel Junglander valt att själva starta ett eget filmbolag så att de kan styra över hela produktionen, från casting av skådespelare, rekvisita samt musik. Anna uttrycker att det känns kul att romanen blir till film.
Går du och drömmer om en framtid att bli författare eller att bli en bättre skribent? Här kommer Annas tips om hur en roman växer fram för henne:
Hur la du upp arbetet med boken? Hade du historien klar från början?
- Ofta skriver jag de roligaste delarna av en historia först. Nästa steg blir att fundera över hur jag kan binda ihop dem. Då har jag stor hjälp av dramaturgi, som kan beskrivas typ som 'läran om hur en historia blir spännande'. På bilden ser ni en skiss av en dramaturgisk modell som kallas "den dramaturgiska valen". Valens form symboliserar en historia, och formen på stjärtfenan, ryggen, huvudet och nosen är en historias olika delar. Olika delar har olika funktioner, till exempel visar anslaget vilken typ av historia det är, presentationen låter oss se vem eller vilka det handlar om osv.
När jag har ett gäng lösa scener och kapitel kan jag använda den där modellen för att se vad som passar in var. Vilka scener passar som presentation av karaktärer, till exempel? Och vad är det jag trappar upp mot? Vad förväntar sig läsaren, och hur kan jag istället låta något annat hända? Vad kan jag lägga in för oväntade vändningar så att läsaren ska vilja läsa vidare? Dramaturgi är väldigt kul och en bra hjälp när jag planerar en historia. Om du är skrivintresserad är mitt tips att googla 'dramaturgi' och 'dramaturgiska valen' så hittar du massor av användbart material.
Jag tror många sitter på ideer för en bok men är för rädda för att dela med den trots att de vill. Hur hittade du mod att dela med dig av ditt manus?
- Jag tror det är viktigt att påminna sig om att det är okej att en text inte är klar direkt, så att man inte försöker låtsas att det behöver vara färdigt innan det är det. Jag tror man är så van vid skolan och att en text ska bli betygsatt, och därför ska vara så bra som möjligt när man låter någon läsa. Det ska man försöka koppla loss, och istället tänka ‘det här kan bli bra, och detta är en process där jag behöver skriva det här för att få veta vad jag egentligen vill skriva’.
Har du några tips till personer som vill bli författare?
- Jag tror på att skriva det som är roligt, det är mitt bästa tips. För jag tror att om man försöker tänka “jag skriva den här typen av historia”, utan att det känns kul, så tror jag att det blir väldigt svårt. För mig krävs det att jag tycker om karaktärerna, och jag måste känna att något är spännande. Att jag undrar hur det ska gå, eller hur det ska bli för de här personerna, för annars vill jag inte skriva mer. Så jag tror att man ska skriva det som lockar en. För mig är det att skriva om folk som pillar varandra i håret, har sex och typ går och fikar. Så det är den typen av texter jag ska skriva, eftersom det gnistrar för mig. Jag skulle aldrig kunna skriva en deckare eftersom det inte intresserar mig, och jag själv inte är en deckarläsare. Så jag tror bara att man ska hitta sin grej. Sen är ett tips att våga slänga, våga skriva om och tänka att det inte behöver bra direkt. Det är nog mina bästa tips!
Vill du veta mer om Anna? Hennes skrivtips, vad som händer i hennes liv och annat, kolla in hennes instagram här!
Eller vill du veta mer om processen till filmen “Du,bara”? Klicka här!
Comments